torsdag 31 december 2015

Väck mig när december tar slut

Jag såg någon skriva ett Wake Me Up When September Ends-skämt på Facebook (vid den här tiden på året!). Jag har två problem med den typen av skämt.

  1. Det är inte särskilt roligt. Det är uppenbart och upprepat så många gånger att det knappast längre kan kallas ett skämt. Mer av en tradition kanske.
  2. Det är elakt. Mot Billy Joe Armstrong, vars pappa dog när han var liten, eller nåt. Det var ju rätt länge sen, men det låter ändå jobbigt att bli påmind om det vartenda år av en mobb ungdomar.


Ändå tycker jag att man har någon slags rätt att prata om offentliga personer som om de inte fanns. Jag kan inte låta bli att kritisera statsministerns politik eller Billy Joe Armstrongs musik eller någon offentlig persons vad som helst bara för att de kan bli ledsna. Så vad gör man om man ändå vill dra någon variant av skämtet? Först och främst, tagga inte @BJAofficial på Twitter. Varken som mottagare eller mention.

Det finns de som inte tycker det räcker. Bloggaren känd som LD skrev ett inlägg om det näthat hon fått utstå. Det är rätt hemskt att läsa. Jag tycker inte att någon människa ska behöva utsättas för det här, oavsett om hen har gjort något dumt eller inte, men bevisligen finns det många radikaler som inte håller med.

Samtidigt tycker jag att det finns en skillnad på att skriva om sina egna upplevelser i sitt eget flöde, och att direkt angripa någon. Det är inte en helt lätt fråga. Jag tycker i alla fall att varje person ska tänka efter innan hen gör en annan människa illa. Det gäller oavsett om det är en feminist eller en inte-riktigt-feminist (i det senare fallet oavsett vad han har gjort).

Angående vad jag själv skrev om Annika Norlin bad jag om ursäkt inte för själva inlägget, utan för att någon kanske hade blivit ledsen. Det finns en plats för raljerande texter, men om det hände vore det ju mitt fel. Man ska inte vara elak i onödan.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar