lördag 3 juni 2017

Du gamla du fria

Blev tvungen att skriva ett nytt inlägg för att min supposed popblogg inte skulle bestå av två inlägg om att vara snål och två inlägg om ???.


Lyssnade på Du fria (Nisj remix) av Håkan Hellström & Silvana Imam, och det slog mig att det här är ju inte alls en remix av Håkan och Silvana, utan en hiphoplåt av Silvana som samplar Håkan. Eller av Nisj kanske, men det är ju inte så man kreddar artister. Samplet lyfter låten, precis som låten lyfter ett av Håkans kanske mest underskattade album. Blev tvungen att testa.


#10 Dream
Börjar oroväckande kanske, om man hade hoppats på ett vanligt Håkan-album. Vore konstigt av någon att tycka jättemycket om det här spåret, men det får en guldstjärna för att det samplar San Francisco från mammans album (som jag älskar). Funkar bra som intro i förhållande till resten av skivan.

I sprickorna kommer ljuset in
Här börjar det! Superstark start, så än så länge finns det inget att klaga på med det här albumet. Om Henrik Berggrens skiva består av 11 Shoreline-intron kunde låtarna på den här skivan gärna ha fått ha det här introt allihopa. Kanske inte. Men bra låt.

Runaway (fri som en byrd)
Jag var inte jätteförtjust i EP:n när jag väl lyssnade på den, och inte jätteförtjust med att Håkan var tvungen att spela tre av fyra låtar på Ullevi. I och för sig ett passande antal nya låtar på en spelning. EP:n var väl okej, men den här versionen av låten är ändå mycket bättre.

Öppen genom hela natten
Okej filler med slitna stråkar.

Jag utan dig
I dagarna släpptes den här låten som en "singel" för att främja turnén: utan B-sida, samma inspelning, enbart digitalt. I ett nytt paket för 12 kr. Nytt albumomslag förstås, men när man ändå klagar så är det ovanligt klyschigt och trött med "Håkan i sjömanskostym" igen. 00-talet är slut! Låten är en sämre variant på höjdarlåten Precis som Romeo, och det är kanske här nånstans man börjar tycka att Håkans nya album är en besvikelse.

Pärlor
Bra nog, men ändå ett underligt val att göra en musikvideo av istället för något av de bättre spåren. Videon är kul men lite töntig. Låten är trött men lite kul.

Du gamla (That's Alright Since My Soul Got a Seat Up in the Kingdom)
Jag uppskattar de här mellanspelen, och mer än så har jag inte att säga om ett lågmält tvåminutersspår.

Din tid kommer
När EP:n kom (eller i upptakten) tyckte de att de här låtarna var trista. Men de är bara dåliga i förhållande till Håkans bra låtar.

Elefanten & sparven
Bra filler.

Hoppas det ska gå bra för de yngre också
Här slutar det! Funkar extremt bra med röstklipp över Björn Olsson-gitarr (kanske, har inte läst förteckningen). Lätt av bli vänsterromantisk av detta.

Ingen oro, tjabo!
Något av en "return to form" att jämföra med klassiska kärlekslåtar av Håkan, samtidigt i stuk med resten av albumet. Håller utan problem.

Du fria
Tillbaks till remixen då. Refrängen är extremt bra, och bättre än den något långsammare versionen på Silvanas version. Nice att det bara är refräng alltså. Gottgör för albumets något långsammare mittskikte, och det med råge.
Så är det här ett av Håkans enligt mig mest underskattade album? Jag tycker ju det är bra när alla andra tycker det är dåligt, så det måste ju vara så? Å andra sidan tycker jag att Nåt gammalt, nåt nytt, nåt lånat, nåt blått är ännu bättre, och kritikerna tyckte det var ännu sämre, så på så sätt verkar det vara den solklara vinnaren. Men annars så!

PS. En bättre genomgång finns här. Väntade med att kolla facit innan jag skrev. Jobbar på att bli bättre på musikhistorien själv.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar